”Du tar livet av mig, sa mamma. Som skämt. Du tar livet av mig.”

”Du känner skuld.”

Maria drog bort tårarna med baksidan av händerna. 

”Hon ville inte känna mig. Mamma. Hon bestämde sig för vem jag var. När jag tänker på mamma är det allra första jag tänker på att hon sa: Du tar livet av mig.”

Syster räckte henne paketet med pappersnäsdukarna. Maria snöt sig. 

Syster tittade på Marias döda mor som satt i fåtöljen bredvid henne.

”Blunda en stund.” 

Jag heter Daniela Kullman och är dramatiker, dramaturg och lever med scenkonst och ord. 

Som barn skapade jag magiska världar befolkade genom mina, min familjs och mina vänners historier, gestaltade genom lekar och historieberättande.

Mina kompisar brukade be mig sjunga ”I en sal på lasarettet” i vår tvättstuga i källaren, för att det ekade där. Det var alltid svalt och luktade som i en grotta. Och vi satt där och huttrade medan jag högtidligt sjöng 

”Vintern kom och flingor falla på den döda flickans grav

Hon fick aldrig se sin mamma. Hon fick aldrig se mor och far.”

Och alla grät vi så att vi skakade.

Sen gjorde vi om samma sak igen veckan efter.

Inte förrän jag var äldre, lärde jag mig att det fanns ett ord för denna underbara rituella scenkonst. Katharsis. Aristoteles menade att tragedin renar oss och det har jag burit med mig i mitt konstnärskap. 

Och historieberättandet.

En dag stod en vän i ett vägval, skulle hon flytta 150 mil till ett nytt liv eller stanna kvar? Hon vände sig till ett medium för att be sin döde pappa om råd. Men i stället för ett empatiskt råd gav pappan henne en avhyvling, precis som han gjorde när han levde. Vem trodde hon att hon var? Varför trodde hon, att hon skulle klara av en sådan utmaning? 

Jag kunde inte sluta tänka på det. 

Om du var ett medium och skulle kommunicera med döda som var lika jobbiga, otrevliga och envisa som de var när de levde. Hur skulle du göra? Berätta sanningen för närstående eller försöka skönmåla? Den tanken är oerhört rolig och intressant och där väcktes idén till den här boken, min första bok, ”Kommunikatören”.

”Syster” i boken arbetar deltid på en teater och deltid som medium. I båda yrkena kallar hon sig kommunikatör. 

Mycket av det som händer på min fiktiva teater skulle kunna ha hänt på en del av de frigrupper jag själv arbetat på eller med. Det är arbetsplatser med otydliga hierarkier som kräver saker av sina människor som tystnad och lydnad. Du är utbytbar och du vet om det. Samtidigt är de som arbetar på Systers arbetsplats också, i likhet med verkliga kulturarbetare, annorlunda, begåvade och vill genom sin konst göra världen till en bättre plats. En komplex kombination av detta unika och utbytbara. 

En perfekt plats för liv, död och katharsis.

https://www.svb.se/debutanter/daniela-kullman

https://www.bokus.com/bok/9789189796249/kommunikatoren/